433 nm på 11 dagar i oktober

Den 10 november tar vi tåget till Norrköping, med minimal packning – merparten tog vi upp med bil ett par dagar tidigare – och framåt kvällningen anländer vi till Alvarbåtar och möts upp av säljaren som ger oss tillgång till båten så vi kan installera oss. Vädret visar sig från sin bästa sida och på kvällen njuter vi av ost & päron i sittbrunnen. Avfärd är bestämd till kl 9 dagen därpå, vi har gjort en överenskommelse med säljaren att han följer med första etappen och visar de olika systemen under drift. En överenskommelse som visade sig mycket värdefull… 

 

Efter en kall & fuktig natt med både täcke och filt – det fanns inte landström och värmaren kunde enligt säljaren inte vara igång hela natten – vaknar vi till en mycket disig morgon. Vi tar Alrik på en skön morgonpromenad, äter frukost i salongen och inväntar säljaren. Han kommer på utsatt tid, startar upp systemen såsom AIS och plotter, och ställer sig till rors. Det är i princip vindstilla och vi går för motor. Målet för dagen är Arkösund som ligger knappt 33 distans bort. Prognosen har lovat klart väder och sol, ca 16 grader varmt, så vi ser fram emot att diset ska lätta och Bråviken visa sig från sin vackraste sida. Tyvärr blev det inte så… Diset tilltar och övergår bitvis i tjock dimma, termometern visar stadigt 8 grader i sittbrunnen och säljaren, som haft båten i 18 år, konstaterar att han aldrig varit ute i så här dålig sikt! Och då har de verkligen nyttjat sin båt och avverkat ca 500 nm per säsong. Vi närmar oss färjan och skattar oss lyckliga över AIS-en, vi är mindre än 0,2 nm från färjan men kan varken höra eller se henne så en tar post vid AIS-en och guidar rorsman som kan passera bakom. Ute på fjärden klarnar det något lite och vi testar att sätta segel och konstaterar snabbt att hon går utmärkt enbart på genua. Med såväl genua som stor uppe håller vi lätt över 6 knop, trots att trimning inte sker och vinden ligger kring 3-4 m/s. Hon rör sig verkligen fint i vattnet! Dimman tilltar, seglen tas ner och järngenuan startas på nytt. Väl framme i Arkösund får vi syn på bryggorna när vi är ett par båtslängder bort. Alla andas ut när vi ligger förtöjda och väl iland konstaterar vi att det inte är några problem att hamnen är stängd, info finns om hur man ändå checkar in och vips så har vi kod till servicebyggnaden. En varm dusch hägrar! På kvällen testar vi vad pentryt klarar av och tillagar baconlindad fläskfilé med bearnaisesås & hasselbackspotatis. Ugnen blir vi inte riktigt kompis med men efter avsevärt längre tid än normalt är potatisen klar att ätas och vi njuter av vår första middag i båten. Med landström är det inga problem att hålla båten varm, trots 8-gradigt omgivande vatten, och vi ser fram emot en härlig natts sömn. Den visar sig dock bli lite mer gungig än vi tänkt oss, Sjöräddningssällskapets båtar patrullerar in & ut hela tiden och svallet är inte obetydligt.

Ny dag, ny etapp! Målet är ställt på Västervik, ca 45-50 nm bort (visade sig vara 56 nm med alla kringelikrokar i skärgården) och idag är det klart & fint väder, om än bara 10 grader. Åter lägger vi ut kring 9-snåret och går för motor, vinden ligger rakt i fören – vilket prognosen utlovar hela vägen ner till skånska kusten – och då vår prioritet är att komma hem inom det väderfönster som finns tillgängligt så kommer kryssa för segel inte ens på tal. När vi under dagen bitvis zickzackar oss igenom Sankt Annas respektive Gryts skärgård njuter vi i fulla drag av naturens sceneri. Det är bitvis lite tuff sjö och vi konstaterar att båten beter sig precis så tryggt i vågorna som vi hoppats på. Skärgårdens förrädiska stenar håller på att ge resan ett abrupt slut då plottern visar rak linje genom ett antal rödgröna portar medans portarna i verkligheten är som i slalom, i sista ögonblicket uppfattar vi att stolpen på babords sida är röd – inte grön (vi går mot färdriktningen) och lägger om rodret lagom för att se en stor stenhäll bre ut sig på styrbordssidan, bara ett par decimeter under vattenytan. Motljus och problem att se vilken färg som är vilken, framför allt skilja på rött och grönt, är inte bästa kombinationen när man navigerar till sjöss. Här har vi en liten utmaning för framtiden, Jannes färgseende kan vi inte göra mycket åt men kanske en större och modernare plotter kan underlätta, även om det inte gjort någon skillnad just denna gång. För första gången testar vi pentryt under gång och avnjuter sedan köttsoppa och knäckebröd med ost i sittbrunn. Kylan börjar krypa in i sittbrunn och vi inser att vi inte kommer att nå Västervik innan det blir mörkt så alternativa hamnar undersöks. De är dock samtliga stängda – dessutom avskyr vi att inte genomföra det vi planerat – och eftersom Västerviks gästhamn ska vara öppen året om, och vi gärna går ut och äter på en trevlig restaurang, kvarstår dagens slutdestination. Trots att vi tidigare haft båt, och har såväl Förarintyg som Kustskepparintyg, har vi aldrig navigerat i mörker men någon gång måste vara den första för att omsätta teori till praktik och vi är mycket nöjda när vi börjar närma oss Västerviks gästhamn, det har gått utmärkt att följa den ljussatta leden. Vi lägger ut fendrarna, sätter fast tamparna och börjar förbereda oss för en långsidesförtöjning när vi båda, samtidigt, inser att vi på bara någon båtlängds avstånd framför oss har en vägbro och den är varken ljussatt eller öppen! Janne slår snabbt back i maskineriet och vi backar sakta längs markerad färdlinje. Följer en relativt ny brygga som inte finns utritad på vår plotter och hittar så småningom en öppning in till gästhamnen. Trots mörker lyckas vi nog se fundersamma ut för föraren av en stor motorbåt, som kommer in i gästhamnen strax efter oss, frågar om vi letar efter hamnplats och på ett klart ja får vi till svar att lägga oss på en brygga strax bredvid. Sagt och gjort, vid 20-snåret förtöjer vi invid stolpar med el och vatten och det som under resan blev rutin får sin start här. Janne tar med sig Alrik på en kort kisserunda – Alrik kissar inte på båten – medans Maria stänger ner dvs läser av distans, stänger av instrument, sätter dit skydd etc och justerar förtöjningen för att hålla för natten. Därefter går hela familjen iväg för att checka in och ge Alrik hans kvällsrunda. Just denna kväll ser vi dessutom fram emot ett restaurangbesök, fredag kväll som det är. Under eftermiddagen har vi flera gånger försökt få tag i gästhamnsvärden, dock utan framgång, det går in en telefonsvarare som talar om att vi ska kontakta honom inför ankomst och att han då ska ta tända upp belysning in till hamnen etc, hm… Väl i hamnen hittar vi ingen information om hur incheckning ska gå till och efter samtal med andra gästhamnsbesökare inser vi att hamnen är stängd, det finns inte ens wc att tillgå. Nåväl, vi klarar oss utan dusch, kattatvätt på båten får duga, och ström finns i stolpen så i båten har vi allt vi behöver. Vi traskar iväg och letar efter en trevlig restaurang. Att resa med hund i Sverige är dock ett gissel! Åtminstone om man som vi vill gå på restaurang… Den ena restaurangen efter den andra nekar oss tillträde, kvällen är lite väl kall för att sitta på uteservering – speciellt då vi suttit i sittbrunn hela dagen – så till slut blir det inköp av pizza för att ta med till båten. Pizzeriaägaren ändrar sig dock när vi ska hämta pizzan och låter oss sitta i restaurangen och äta – där är ändå inga andra gäster. Vi har själva drivit restaurang och vet vad regelverket säger, det är upp till varje restaurangägare att bestämma om, och var, husdjur får vara. Självklart inte i köket men i lokalen där gästerna sitter finns inga förbud. Ändå är det få restauranger i Sverige som välkomnar hundar. Annat är det i exempelvis Tyskland och Frankrike, vi har suttit på underbara restauranger i Paris med Alrik i sällskap. Nåväl, mätta och belåtna kryper vi till kojs med ambitionen att starta lite tidigare dagen därpå.

Ambitioner är bra men nya rutiner behöver lite tid att sätta sig. Innan alla morgonbestyr är avklarade och vi är färdiga för avfärd har klockan åter hunnit bli nästan 9. Å andra sidan har vi då gått en härlig runda med Alrik och fotograferat en helt underbar soluppgång! Promenera och fotografera är för övrigt flitigt förekommande aktiviteter denna transportfärd till ny hemmahamn. Etapp 1 och 2 följde den i förväg uppgjorda grovplaneringen, baserad på ca 50 nm per dag, men vis av gårdagens upplevelse har etapp 3 reviderats och siktet ställts på Oskarshamn ca 40 nm bort. Det är strålande väder, klart, 12 grader varmt och knappt 5 m/s. Vinden är fortfarande rakt i fören så motorn får tugga på på komfortvarv, 2000 v/m och vi snittar 5,2 knop och njuter i fulla drag denna underbara dag till sjöss. Till lunch blir det varm nyponsoppa med mandelbiskvier och under färd försöker vi få tag i Oskarshamns gästhamn, vilket inte lyckas. Tur det finns Facebook! Från hamnens sida får vi fram info om att den är stängd för muddring och hänvisar till Ernemar i stället. Vi övergår till att söka hamnvärden i Ernemar, vilket också misslyckas, men oavsett angör vi hamnen ca 16:30. Väl på plats kan vi konstatera att namn och telefonnummer i 2018-års gästhamnsguide inte överensstämmer med vad anslagstavlan på plats informerar om och med rätt nummer är det ingen konst, vi får tag i hamnvärden, uppger att betalning skett och får tillgång till servicebyggnaden. Det ska bli riktigt skönt att duscha! Vi är mycket nöjda med dagens etapp, lagom lång – det hinner inte bli jättekallt i sittbrunn – och gott om tid till kvällspromenad, middag etc väl i land. Vi har lovat Alrik en lång kvällsrunda. Strax invid hamnen ligger en Best Western Resort och vår tidigare erfarenhet av Best Western är att de tillåter hundar så vi ställer in oss på middag på restaurang. Och det blev det, dock inte där… De hade nolltolerans för husdjur, de fick inte ens vara i receptionen (som låg i direkt anslutning till restaurangen). Vi traskade därför in till centrum, sisådär 3 km bort, och slog oss ner på en trevlig restaurang med uteserveringen kvar och njöt av fläskfilé och stolpapäror (pommes frites på skånska) samt lite gott att dricka. Tyvärr var husets röda inte av någon högre klass och glaset blev inte urdrucket men kaffet var utsökt! Efter promenad åter till båten kopplar vi av en stund i salongen innan vi kryper till kojs - för Jannes del handlar det bokstavligen om krypa, han har kojen längst in i akterruffen - nöjda och belåtna med dagen.

En ny morgon gryr, även idag med mycket hög luftfuktighet, och diset följer oss mer eller mindre hela vägen ner till Kalmar. En del i morgonrutinen är att torka av sprayhood och sittbrunnsbord – den höga luftfuktigheten gör att allt är blött! Strax efter kl 9 är alla morgonbestyr avklarade och vi lämnar Oskarshamn. Vädret får sägas vara ganska stabilt, vi har 5-8 m/s rakt i fören och termometern i sittbrunn förefaller ha fast visning på 10 grader. Alrik, som gillar kyla, har under resans gång visat tecken på att frysa lite och accepterar utan knussel att vi lägger en handduk över honom. Bäst är självklart när han kan ligga helt eller delvis i knäet på den av oss som inte sitter på rorsmansplatsen… Det är, med stor marginal, oftast Janne som sitter till rors medans Maria har huvudansvaret för ruttupplägg och navigation. Bob – vår autopilot – är en mycket skicklig besättningsman och idag håller vi oss till den utmärkta leden mellan fastlandet och Öland så Bob sköter styrningen, vi håller utkik. Det kan dock konstateras att det inte är så mycket båtar till sjöss vid denna tiden på året men de få som trots allt finns hälsar glatt när vi möts. Till lunch blir det omelett och skafferiets tillkortakommande vid denna tid på året avslöjar sig – äggkartongen är rejält mjuk. Inför nästa säsong får de olika varornas placering nog justeras lite. Vi närmar oss Öland, leden ligger klart närmre ön än fastlandet, och genom diset skymtar vi en siluett som förefaller vara Borgholms slottsruin. Med kikarens hjälp kan byggnaden med säkerhet identifieras men med systemkameran blir den mycket tydlig så bilderna visar mer än vad vi i verkligheten upplevde, klart intressant fenomen. Att passera under Ölandsbron är också en mäktig upplevelse, över den har vi kört många gånger – framför allt Janne som bott på Öland under ett antal år – men under är första gången! Alrik är mycket intresserad av alla bilar som färdas där uppe framför honom! Idag är fjärde dagen till sjöss och även om Alrik verkligen älskar båtar – varför vet vi inte – har han hittills varit lite dämpad till sjöss men nu tycks han helt ha acklimatiserat sig och letar efter förströelse. Vid 17-tiden angör vi Kalmar gästhamn och förtöjer långsides. Placeringen är inte optimal, såväl bil- som promenadstråk går alldeles vid sidan om och många ägnar sig åt fiske vid denna kaj, men sådant kan man inte veta i förväg. Det verkliga problemet med Kalmar gästhamn avslöjar sig dock inte förrän nästkommande morgon… Som vanligt går vi en längre promenad med Alrik när båten är omhändertagen efter dagens etapp. Idag tar vi med oss vår uppfällbara kärra och dieseldunkarna och promenerar iväg till en mack och inskaffar 50 liter diesel. Otto – vår motor – får sägas vara en trevlig bekantskap. Han vill ha 1,5-2 liter diesel per gångtimme och – naturligtvis lite beroende på vind, vågor och strömmar – förflyttar oss 5-6 nm på detta, klart godkänt. Fördelen med en så centralt belägen hamn som Kalmar gästhamn är bland annat att såväl livsmedelsbutik som restaurang finns nära tillhands och vi passar på att fylla på skafferi och kylskåp. Kvällens middag blir hämtmat från gourmérestaurangen Donken. Vi är säkert ensamma om att kalla McDonalds för gourmérestaurang – och vi anser inte att maten är mer än på sin höjd ok - men det kommer från en resa till Barcelona för 10 år sedan. Efter att där gått ut på en riktig gourmérestaurang och fått en entrecote som inte var ätlig tog vi det säkra före det osäkra – Donken är den samma oavsett var den ligger – och åt på McDonalds, med klart bättre middagsupplevelse. Ikväll blev det öl & vin till maten, det lyfte helt klart BigMac-menyn… En del i kvällsrutinen är att kolla väderprognos och planera nästa dags rutt. Då prognosen visar på tilltagande vind och lite högre vågor kommande dag – och enbart kommande dag – väljer vi att stanna en extra dag i Kalmar. Att Kalmar dessutom känns lite som hemma för Janne och att Alrik blir 7 år i morgon påverkar också vårt beslut.

Vi vaknar till ett fruktansvärt oväsen!! PEAB slår ner spont på det område som om ett par år ska bli Linnéuniversitetets nya, och samlade, lokalisering i Kalmar, direkt granne med gästhamnen. Vi tar en kort morgonpromenad ner till vattnet vid Kalmar slott, träffar hamnvärden och löser en natts vistelse till, äter frukost i lugn och ro och flyttar därefter båten från kaj till y-bommar precis vid servicebyggnaden. Vår, på årets båtmässa inskaffade, fina Hook and Moor bojkrok får bekänna färg och fungerar utmärkt! Väl förtöjda ger vi oss iväg och börjar med ett besök – och shopping – i Baltic skeppsfournering. Det hinner bli mer än ett besök under dagen och vår förvåning – och glädje – är stor när det visar sig att en av butikens personal haft som examensarbete att skapa sjökort över Lursjön – vår lilla hemmasjö! Vi trodde inte det fanns elektroniskt sjökort för sjön. Nu gäller det bara att få tag i kortet, en utmaning i sig… Under dagen äter vi lunch på Hamnkaféet, ett mysigt litet café vid Skeppsbron där Alrik är välkommen och vi köper en egen portion kyckling till honom. Det är liv och rörelse i gästhamnen, flera personer bor där i sina båtar, andra har precis som vi just köpt sin båt och håller som bäst på att förbereda vintringen. Andra har lejt bort jobbet och det blir många trevliga samtal i hamnen denna dag. Att vi gjort helt rätt som köpt en Scanmar 33 får vi för första gången bekräftat av någon annan. En man med gedigen erfarenhet från båtbranschen gratulerar oss till vårt köp och konstaterar att båtar med den kvalitén inte byggs längre. Undantaget är naturligtvis Orustbyggena men det är också en annan prisklass. Bredvid oss i hamnen ligger en HR 34, en båtmodell vi tittat mycket på innan vi köpte vår Scanmar, och vi konstaterar att storleksmässigt och layoutmässigt är skillnaden liten mellan dessa två båtar. Framåt kvällningen blir det en lång promenad till Kalmar slott och till kvällsmåltid blir det ost & päron, en av våra absoluta favoriter. Prognosen ser ut att ha stämt och i morgon blir det ny etapp.

Utvilade och tillfreds efter en riktig semesterdag i Kalmar kommer vi iväg i tid, förtöjningarna är släppta till kl 8. Dagens etapp är bestämd att gå till Sandhamn, drygt 40 nm, och morgonen är fin men bjuder på absolut bleke. Eftersom vi ändå bestämt oss för att genomföra denna hemfärd främst för motor utgör det inget problem och vi tuffar iväg, när vi passerar piren speglar sig Kalmar-skylten i vattnet. Det blir en fin dagstur, även om vinden så sakta tilltar och – på grund av vår kurs i förhållande till vågorna – skapar rejäl sjögång bitvis. Under dagen äter vi spagetti & köttfärssås till lunch, och dels har vi nu behov av att nyttja sjöspisfunktionen och dels tar gasolen slut under matlagningen varpå Janne får fram till ankarboxen och byta tub, inte det allra enklaste då fören gång på gång slår ner hårt. Båten är inte utrustad med säkerhetslinor, än, men väl mantågsnät, det är ändå låg placering som gäller vid förflyttning mellan för och akter. När vi ska påbörja infart till Sandhamn kommer vi i kontakt med de första fiskeredskapen under vår resa. Av någon anledning består utmärkningen av både flaggor och bollar så vi tar säkra före osäkra och åker runt. Redan strax före kl 16 förtöjer vi långsides. Vi blir nu också varse att vår båt är mer lätthanterad än vi trott, sina 5 ton till trots. Maria förflyttar henne utan problem i sidled med bara enfot på kajen. Att vi hanterade Macan så var inget märkligt, hon var kortare och vägde under 2 ton, att det även gick med Relexa trodde vi inte, en glad överraskning. Sandhamns gästhamn håller hög servicenivå och vi får kartor, utflyktsförslag mm vid incheckning, framför allt är det bemannat och värden mycket tjänstvillig. Hamnens restaurang är stängd för säsongen men bara någon kilometer bort ligger Torhamn med livsmedelsaffär, där vi kan byta gasoltub, samt pizzeria som hamnvärden pratar sig varm för. Vi tar med oss den tomma gasoltuben och promenerar iväg på Alriks kvällsrunda. När vi bytt tuben undersöker vi möjligheten att äta på pizzerian, ägaren är mycket tveksam till hund men låter sig övertalas när vi förklarar regelverket. Vi har tidigare under resan konstaterat att köpa en pizza och dela på är alldeles utmärkt som kvällsmåltid och vi gör så även idag. Kvällspromenaden går därefter åter till hamnen och efter lite kvällsbestyr gör vi tidig kväll.

Tidig kväll ger tidig morgon och vi lägger ut före kl 8. Åter igen är det i princip bleke, dessutom helt underbart väder, möjligen lite väl disigt bitvis, och vi njuter i fulla drag under vår färd till Hanö, som mest visar termometern 18 grader i sittbrunn. Otto tuffar på och levererar idag 5,8 knop i snitt – vädret gör sitt – och vi anländer vid 14-tiden till vad som ska vara en åretruntöppen hamn, omsorgsfullt inplastade elstolpar ger dock ett helt annat intryck. Att det är helt omöjligt att få tag i hamnvärden förändrar inte till det bättre… Vi lägger till och går bort och pratar med några personer som är hemmahörande på ön. Jodå, hamnen ska vara öppen men el finns bara vid hamnkontoret och det är bara en toalett och en dusch öppen. Gör inte oss något, bara det finns där, så vi flyttar båten så nära hamnkontoret vi kan komma. Tyvärr räcker inte våra 20 meter kabel ända bort till uttaget, och invånarna har hunnit lämna hamnen, så vi konstaterar att vi denna natt får klara oss utan landström och att vi ska inhandla en förlängningssladd för framtiden. Janne har aldrig varit på Hanö och vi ser fram emot en härlig upplevelsepromenad på ön i det vackra vädret. Vi följer vandringsleden och fotograferar de ståtliga hjortarna som strosar runt och njuter, besöker Engelska kyrkogården och går upp till fyren innan vi åter beger oss till hamnen. På vägen tillbaka stannar vi till vid STF Hanö vandrarhem och tittar, lite yrkesskadade är vi efter att ha drivit en STF-anläggning under några år. Till middag blir det köttgryta med ris, våra ursprungliga planer om att sitta i sittbrunn & njuta av den går dock om intet, temperaturen sjunker snabbt och det blir salongen som får tjänstgöra som middagsplats. När vi ska duscha kommer nästa bekräftelse på att hamnen inte kan klassas som åretruntöppen, oavsett vad hemsida & gästhamnsguide säger, det finns inget varmvatten! Det blir kattatvätt innan sänggående.

Våra morgonrutiner har satt sig och vi lägger ut före kl 8. Dagens etapp går till Simrishamn, den andra av två ”måstehamnar” på denna hemfärd. ”Måstehamnar” för att det ska vara relativt nya hamnar med hög standard som är åretruntöppna. Västervik var en besvikelse, vi hoppas Simrishamn bättre uppfyller vad som utlovas. Vädret är smådisigt, vind 5 m/s och för första gången under hemfården skulle det gå utmärkt att segla. Vi har dock åter packat in genuan i sitt kapell så det får sitta kvar och Otto presterar högsta snittfarten under resan, 5,9 knop. Vi anländer till Simrishamns gästbrygga vid 14-tiden och lägger till vid gångbara y-bommar, så långt allt väl. Resten av hamnen är dock ingen positiv upplevelse. Gästbryggan är formligen dränkt med fågelexkrementer – det måste vara flera veckor sedan den rengjordes – och intrycket förbättras inte när vi kommer in i servicebyggnaden. Smutsigt och stökigt, frågan är om man blir renare efter att duschat där… Vi är sugna på något att äta och beger oss på promenad, de restauranger vi tillfrågar tillåter dock inte hundar så det blir lunch i solen vid ett gatukök. Vi har bestämt oss för att köpa täcke till Alrik och tar sikte på en Zoo-butik. Efter lite modellerande för Alriks del hittar vi till slut ett tunt, lagom stort, täcke med reflekterande insida. Detta täcke kom Alrik att älska under resan, det höll honom varm. Vi traskar tillbaka till hamnen och går bort till dieselstationen bara för att finna att den är stängd för dagen, sedan en kvart, och öppnar åter kl 7 – klart minuspoäng även det. Inget annat att göra än att ta vagn och dieseldunkar och promenera iväg till en mack, på väg tillbaka inhandlar vi ost & päron i en mycket välsorterad – och ändå liten – livsmedelsbutik. Åter i hamnen får dunkarna bäras ut till båten, att dra vagnen på bryggan är inte att tänka på! Skorna ställer vi på bryggan innan vi kliver ombord. Ur hälsoaspekt rekommenderas 10 000 steg om dagen, lägg till i Simrishamns hamn och gå en liten runda, utöver de till servicebyggnad och hamnkontor, så är det klart! 1 200 steg t&r servicebyggnaden, minst lika mycket t&r hamnkontoret – på andra hållet - där in- och utcheckning sker i automat. Vi njuter av ost & päron och gör tidig kväll. Tyvärr har Alrik ännu inte lärt sig att vara själv i båten så vi går var för sig till servicebyggnaden innan vi kryper till kojs.

Vid 8-tiden beger vi oss iväg, målet är ställt på Gislövs läge. Vinden är åter rakt i fören men det är härligt väder med strålande sol och god sikt. Morgondagens väderutsikter ser dock inte alls lika lovande ut och med bra flyt – Relexa glider verkligen fint i vattnet – ändras våra planer och vi siktar på att nå Smygehamn. Därifrån har vi inte så långt till Falsterbokanalen och ut i Öresund. Vi kontaktar Falsterbokanalens hamnkapten som beklagande upplyser om att broöppning endast sker 06:30 respektive 18:30, fullständigt idiotiska tidpunkter enligt såväl honom som oss. Tyvärr kan han inte göra något åt det vilket innebär att vi i morgon får välja mellan att gå knappt 15 nm och sen ligga still i kanalen hela dagen för att komma ut på andra sidan och lägga till i hamnen i mörker på kvällen eller att runda Falsterbonäset och fortsätta uppåt i Öresund. Smygehamn är enligt uppgift stängd men vi får tag i båtklubbens ordförande som säger att vi är välkomna, han ska ordna så vi kommer åt wc och dusch. Det sista han säger innan vi lägger på är ”Välkomna till en stängd hamn!” Även idag kommer AIS-en väl till hands när vi ska passera farleden till och från Ystad, vi funderar lite över ett fartyg som gör 33 knop vars destination inte framgår men kursen är helt klart skärande vår. När vi får visuell kontakt konstaterar vi att det är Bornholmslinjens katamaran, vattnet står i kaskad bakom. Och skärande kurs behöver vi inte bekymra oss om, den angör Ystad, vänder och passerar ut bakom oss. Till lunch blir det kokta ägg och mackor och strax före kl 16 går vi in i hamnen och lägger till på anvisad plats, långsides. Smygehamn är den första hamn vi kommer till där flaggor vajar på full stång, förvisso inte bara hamnens, men ändå! Vid hamnen ligger två serveringar, båda öppna, och när vi förtöjt skyndar vi oss upp för att njuta av Sveriges sydligaste räkmacka på Café Smyge. De har en härlig inglasad veranda där Alrik är varmt välkommen och blir ompysslad av personalen, detta café får högsta betyg! Efteråt går vi ner till båten och strax därpå kommer klubbordförande och välkomnar oss till Smygehamn. Detta är den enda hamn under vår hemresa som sagt sig vara stängd, ändå är den mer öppen än flera helårsöppna hamnar vi angör! Vi går en härlig promenad längs med stranden, inom Smygehuk, och kopplar sedan av i salongen.

Vi beger oss redan vid 7:30-snåret, för att om möjligt få lite bättre väder, men prognosen stämmer. Det är halvklart väder med god sikt men 12 m/s rakt i fören och höga vågor, sämsta väder vi haft på hela resan. Relexa stångar sig fram, bitvis står vi i princip stilla, och det är inga vackra ord som uttalas i sittbrunnen denna förmiddag. Sjöfartsverket kommer att få en påringning… Våra förmågor som styrmän sätts verkligen på prov – Bob har fått ledigt eftersom den tuffa sjön inte skulle vara bra för honom – och kursnoteringarna i AIS-en är ingen rolig läsning. Snitthastigheten på dagens västliga spår är ändock 4,3 knop och när vi strax efter kl 12 ändrar till nordlig riktning blir såväl sjögång som hastighet lite bättre. Målet för denna etapp var Landskrona men sinkade – och trötta - av den kraftiga sjögången väljer vi Lomma i stället, också en hamn vi känner till sedan tidigare och som vi når vid 17-snåret. Vi hade hoppats på en långsidesplats men de är belagda så det blir boj, inte vårt favoritsätt, men Hook and Moor gör sitt jobb och lite underhållning ska väl bibliotekets gäster ha? Det blir en lite kortare kvällspromenad, till middag kött, sås & potatis, och sen stupar vi till kojs, ytterligare erfarenheter rikare.

Strax efter kl 8 beger vi oss mot Helsingborg, det är hemresans kortaste etapp – bara 27 nm. Väderprognosen visar att det ska bli storm de kommande dagarna, redan under eftermiddagen ska det börja blåsa upp, vi väljer därför att inte gå 60 nm till Skälderviken utan dela upp i två etapper. Eftersom vi älskar Helsingborg, och där är goda förbindelser så vi kan ta oss hem, är valet givet. Vi ankommer redan kl 13, efter en underbar tur på sjön, och tar första lediga plats vi hittar, en rejäl Y-bomsplats. Helsingborg och vind från NV är dock inte det mest optimala så trots knappa 8 m/s är det inte helt enkelt att förtöja. Hook and Moor passar dessutom på att gå sönder – bra funktion, dålig kvalité (plastkulor i lagret!!) – så det blir lite balansövning på bom innan vi är nöjda. Därefter beger vi oss upp på stan och njuter av riktig italiensk pizza med gott att dricka, goda bakverk, gatumusikant och trevliga samtal med andra gäster, såväl på serveringar som i hamnen. Under kvällen gör vi ett tappert försök att laga Hook and Moor men efter tre isärtagningar/ihopsättningar ger vi upp för stunden, det får bli ett vinterprojekt. Vad som blivit fel är dock klart, när tampen fastnade och inte gick igenom bygeln på y-bommen ändrade kroken läge i förhållande till drivmekanismen (plastkulorna kuggade över, hm) så utmaningen ligger i att få drivmekanismen i rätt läge igen. När vi kryper till kojs har det börjat friska i och det blir en orolig natt med dålig sömn.

På morgonen blåser det rejält, vi går en promenad med Alrik och hänger på låset när hamnkontoret öppnar. Vi ska åka hem några dagar och vill ha hamnfogdens åsikt om eventuella åtgärder att vidta med tanke på var vi förtöjt och att det ska storma. Hamnfogden menar att det inte är något bekymmer men följer med oss till båten, hjälper till att förbättra förtöjningen och lånar ut en lång lina så vi kan dra in en akterända och akterspring till kajen. Han lovar att hålla ett öga på Relexa de kommande dagarna, vilket känns skönt. Vi löser hamnavgift tom lördagen och hoppas att det ska räcka. Janne tar tåget till Ängelholm för att hämta Morris, vår motorcykel, och kör hem och tar bilen tillbaka till Helsingborg. Vi packar ur en hel del packning som inte behövs för sista etappen och beger oss hem, känns lite märkligt att lämna Relexa – som varit vårt hem senaste tiden – när vi vet att hårt väder väntar och vi planerar redan under hemfärden för titta-till-resor till Helsingborg.

Redan nästföljande dag är vi tillbaka i Helsingborg och tittar till Relexa. Allt ser bra ut, förtöjningen håller fint, och vi tar ytterligare lite packning med oss hem. Under de kommande dagarna håller vi koll på väderprognosen och hittar ett fönster, fredag förmiddag, med lite lugnare väder – om än regn. Sagt och gjort, ca 7:30 lägger vi ut från Helsingborg och får några helt underbara soluppgångsbilder. Prognosens våghöjd på 1-1,5 meter stämmer och är inte tilltagen i underkant men då det snarare handlar om dyningar än av vinden upppiskade vågor blir det mer berg- och dalbanekänsla än stampande och medelhastigheten är 5,9 knop, när vi väl rundat Kullen blir resan behagligare. Regnet håller sitt löfte – hade det inte alls behövt – och faller stilla under ett par timmars tid, följaktligen är allt blött när vi strax efter 13:30 angör Skäldervikens hamn på anvisad plats. Hemresans sista etapp om 32 nm är avklarad! Nu väntar avmastning, upptagning och vintring de kommande veckorna.